Vi fick order om att packa väskorna för ett par nätters övernattning och
sen mötas tidigt i hotellets lobby. Vi gjorde våra sedvanliga
"Dagobertare" och satte oss sen i minibussarna. Vi hade ingen aning
om vart vi skulle och våra förare vägrade berätta. Vi började gissa på resmål
som t ex Arlanda, Mobergs gård, Skärgården, Finlandsfärja och andra mer
orealistiska resmål (din mamma, dit pepparn växer osv). Det var inte förrän
föraren åkte fel och var tvungen att ringa och fråga efter vägbeskrivning som
vi fick reda på att vi skulle resa över halva Sverige ner till Karlskrona!
Efter en hel dag i bil uppdagades det att vi skulle bo på Örloggsfartyget Karlskrona, Sveriges största militära Fartyg. Jag har ju bott på lite olika förläggningar lite här och var så det var lite bekanta miljöer för mig, men många andra deltagare såg lite chockade ut.
Efter en hel dag i bil uppdagades det att vi skulle bo på Örloggsfartyget Karlskrona, Sveriges största militära Fartyg. Jag har ju bott på lite olika förläggningar lite här och var så det var lite bekanta miljöer för mig, men många andra deltagare såg lite chockade ut.
HMS Karlskrona |
Vi fick lite säkerhetsgenomgång och briefing om fartyget och dess
historia och uppdrag samtidigt som vi fick vårat första vettiga mål mat i hela
produktionen, Pyttipanna. Det märktes på maten att dom som jobbar i köket på en
sån här båt vet vad dom gör och när vi sen fick reda på att kvinnan som styrde
i köket har tävlat i Matlagnings-OS så blev vi inte så förvånade.
Vi började vid det här laget förstå att utmaningen skulle ske ombord på fartyget, men vi hade ingen aning om vad som komma skulle...
Revelj följande morgon var obarmhärtigt tidigt, som vanligt i det militära, och vi vallades runt som en skock nyvakna får mellan duschar, frukost, möten och mer säkerhetsgenomgångar. Ju vaknare vi blev, desto mer nyfikna, förväntansfulla och spända blev vi. Vi spelade in massa scener när vi åkte stridsbåt 90 (jämförbart med att åka bergådalbana felvriden i 15 minuter, lite gröna ansikten blev det) och sen ytterligare en massa scener på helikopterdäck när juryn anlände.
Vi började vid det här laget förstå att utmaningen skulle ske ombord på fartyget, men vi hade ingen aning om vad som komma skulle...
Revelj följande morgon var obarmhärtigt tidigt, som vanligt i det militära, och vi vallades runt som en skock nyvakna får mellan duschar, frukost, möten och mer säkerhetsgenomgångar. Ju vaknare vi blev, desto mer nyfikna, förväntansfulla och spända blev vi. Vi spelade in massa scener när vi åkte stridsbåt 90 (jämförbart med att åka bergådalbana felvriden i 15 minuter, lite gröna ansikten blev det) och sen ytterligare en massa scener på helikopterdäck när juryn anlände.
Per Moberg, nyss influgen från sibirien... |
Efter allt ståhej så samlades vi i köket och då började det smälta in att vi skulle laga mat till 60+ pers, i ett obekant kök, på ett fartyg, med personer man aldrig lagat mat med tidigare, två rätter, baka bröd, under full stridsövning...
Just ja, köket är avsett för 4-5 personer och vi var 16-20 pers...
...och allting skulle tillagas i ugn...
...på 3 timmar...
Mission Impossible anyone?
Det känndes nästan som om utmaningen var gjord för att vi skulle misslyckas
spektakulärt och få en massa skit, men döm av vår förvåning när vi lassade upp
lammstek med pommes bolangere, rödvinssås (från scratch), fyllda gratinerade
tomater, rotsaks-garnityr, nybakt bröd samt chokladkaka med chokladganache och
hallonsås till efterrätt, för 60+ pers!
Juryn såg upprikitgt förvånad ut när vi serverade dom jävligt god stabil mat och det känndes så jävla skönt att bara titta på producenter, jury och crew och tänka: "suck it! you can't break us!".
Juryn såg upprikitgt förvånad ut när vi serverade dom jävligt god stabil mat och det känndes så jävla skönt att bara titta på producenter, jury och crew och tänka: "suck it! you can't break us!".