Hamburgare - när man har det där hamburgerformade hålet i magen och själen

En hamburgare kan ibland läka den mest sargade själen. Jag kommer ihåg en gång för läääänge sen (typ 1991), när jag var på mitt första spelkonvent med rollspel och sånt. Vi var så entusiastiska att vi glömde äta och när vi väl insåg våran fadäs så var allting på konventet stängt. Vi hade alltså ätit frukost och sen lite godis, det räckte inte för våra växande tonårskroppar tydligen.
När vi väl kom därifrån och mellanlandade på någon busstation någonstans, så började vi nästan gråta av lycka när vi såg att sibyllakiosken i anslutning till stationen fortfarande var öppen. Vi smackade genast på med varsin 200g hamburgertallrik, någonting som vi aldrig sett innan dess. När burgarna kom så blev det en sån där känsla som man ser på film ibland, emotionell musik börjar spelas, ett suddigt filter läggs på kameran, allting blir i slowmotion, fuktiga ögon och darrande leenden möts.
Sen anföll vi maten och filmen bytte fokus till Jurassic Park.

Min Hamburgare

Jag har ingen riktig go-to burgare, jag anpassar mig efter vad jag känner just för stunden. Hur jag gör burgaren är dock nästan samma varje gång.
Jag har inget riktigt recept, för en hamburgare är egentligen bara en konstruktion av olika delar. Men det finns en vital del och det är själva hamburgaren.

Om man kan lyxa och mala sin egen färs eller punga ut med seriösa pengar för bra färs, så är ju det att föredra. Om man som mig inte har tid, ork eller pengar, så är butikens blandfärs (svensk kött) det bästa alternativet enligt mig. Låt mig förklara varför. En vanlig spis (keramikhäll eller elspis) kommer inte riktigt upp i de temperaturer som krävs för att få en bra stekyta så snabbt att som krävs för att försegla in köttsafterna och fettet i en 100% nötköttsburgare, så den kommer bli torr. Självklart finns det undantag, och ifall man har möjlighet att värma upp sin gjutjärnspanna i ugnen tills den blir skitvarm, så kan man få riktigt bra resultat.

Hursomhelst, när det kommer till hur man ska forma burgaren så brukar jag dela ett 500g paket med färs i 4 delar, så att det blir 4 quarter pounders. Oftast brukar jag bara mosa ihop en fjärdedel till en bulle och sen platta ut på en skärbräda och krydda båda sidorna. Jag brukar krydda med svartpeppar, salt och texas grillkrydda, inget fancy här inte. Ibland gör jag min egen kryddblandning dock. 

Ibland är jag däremot lite ambitiös och skivar färsen över "fibrerna" i 2 cm skivor, lägger 2 av skivorna bredvid varandra och pressar ihop dom försiktigt från sidorna. Effekten ska liksom bli att "fibrerna" står upp i burgarna. Processen med att trycka ihop från sidorna gör att burgaren blir tjockare än de ursprungliga 2 cm, men det är lugnt för nu tar man en kastrull och plattar till burgaren ner till 2 cm tjocklek igen och kryddar. Denna burgare kommer inte sitta ihop lika bra som ifall man har mosat ihop den, men den kommer att vara saftigare och falla sönder i munnen. Det är för övrigt vitalt att färsen är rumstemperatur när man steker den.

Oavsett hur du nu har format burgaren så är det bara att lägga ner den i den skitvarma pannan OCH LÅTA DEN LIGGA! Jag skämtar inte, rör den inte! Det är nu den får den krispiga stekytan som stänger inne safterna. Inte förrän du ser blod och köttsafter komma upp på ovansidan vänder du på den OCH LÅTER DEN LIGGA! pressa inte, fippla inte, flippa inte. Det är nu du kan lägga på osten och bara vänta. Låt den steka lika länga på andra sidan så kommer den med stor sannolikhet bara färdig. Med butiksköpt färs kör jag genomstekt, det blir saftig och gott ändå, men med lyxfärs tar jag fram en sticktermometer för att kolla innertemp.

När det kommer till brödet så är det lite knepigt att hitta ett bra bröd, men det som håller bäst klass är faktiskt Garants Brioche burgarbröd. Jag brukar bara köra ner det i brödrosten, dock ganska kort tid då det bränner snabbt.

Toppings finns det många varianter av och jag skiftar dessa efter humör och vad jag är sugen på, men standard brukar vara ordningen: Bröd, hemmagjord dressing (i botten så att brödet inte blir soggigt och faller sönder), isbergssallad, skivad rödlök, burgare, ost, bacon, smörgåsgurka och ketchup.

När jag fyllde år för något år sen så gjorde jag en halvkilosburgare som vi delade på 8st, slutvikten på den var nog närmare 1,5 kg. Som hamburgerbröd använde jag ett Lepine-bröd och toppings som jag skrev ovan fast med tillägget karamelliserad lök.

Jag återkommer nog till toppings i ett senare inlägg. Tjo!