Jag heter Per Järn och är en 30+ årig kille från Örebro men som bor i Göteborg sedan 1998. Jag har flera passioner i livet, men matlagning och ätande av maten är nog dom som smäller högst (av dom barnvänliga passionerna iallafall) och den här bloggen är ett sätt att få dela med mig av min visdom (ehrm..) och min kärlek till mat och dryck.
När jag var liten så var jag extremt kinkig med maten och då menar jag extremt. Det fanns typ bara 5 saker jag åt: Ekströms nyponsoppa, Felix grillmästarmos, Mormors köttbullar utan lök, pannkakor och grillkorv utan skinn. Det blev lite bättre med åren och när jag var 9 år så hände någonting som förändrade mitt liv.
Jag brukade åka och hälsa på min mormor på hennes jobb för att sen åka hem med henne och hjälpa henne att bära hem tunga matkassar. På vägen brukade vi stanna på McDonalds och äta en liten bit. Jag beställde alltid samma sak, ett happymeal med hamburgare som det bara fick vara ketchup på, ingenting annat! Denna dagen var det tydligen lite stressigt och dom glömde ta bort allt det andra på burgaren vilket jag inte upptäckte förrän det var försent. Jag satte mig och bölade och mormor blev alldeles till sig och började skälla ut personalen efter noter. Restaurangchefen kom raskt och frågade om jag ville ha en annan hamburgare. Med tårar och gråten i halsen tog jag av någon mystisk anledning en tugga till och svarade svagt: ”nej, den är ganska god faktiskt”. Både mormor och restaurangchefen log och jag kände hur mormor blev stolt. Senare på kvällen stekte hon bacon och frågade om jag ville smaka. Efter att ha inmundigat denna gudars ambrosia kallat Bacon så var det ju faktiskt kört och jag började sluka allt i min väg…
Min mamma var alltid ihop med män från massa olika länder och jag fick således växa upp med en massa mat från olika kulturer som tex: Jugoslavien, Gambia, Zaire, Malaysia, Kina, Iran mm. Hon var dessutom utbildad kallskänka och ganska glad i mat så hon testade en hel del nya saker också. Min far var pizzabagare på den tiden så det kom en massa matintresse från det hållet med. Själv började jag väl egentligen inte laga överdrivet mycket mat förrän jag flyttade hemifrån. I slutet av månaden hade man inte riktigt råd med kebab längre så då fick man laga mat. Det blev mest mamma scan och makaroner men jag blev trött på det ganska snabbt och började testa nya recept. Helt plötsligt var jag fast i träsket och började låna/köpa kokböcker, kolla på matlagningsprogram och hänga i köket när fastrarna och farsan lagade mat. På den vägen är det.
Jag gillar att utmana mig själv och testa nya saker. Jag hoppas att ni kommer att testa lite nya saker efter att ha läst min blogg.
Lev väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar