Sveriges Mästerkock - HMS Karlskrona

Vi fick order om att packa väskorna för ett par nätters övernattning och sen mötas tidigt i hotellets lobby. Vi gjorde våra sedvanliga "Dagobertare" och satte oss sen i minibussarna. Vi hade ingen aning om vart vi skulle och våra förare vägrade berätta. Vi började gissa på resmål som t ex Arlanda, Mobergs gård, Skärgården, Finlandsfärja och andra mer orealistiska resmål (din mamma, dit pepparn växer osv). Det var inte förrän föraren åkte fel och var tvungen att ringa och fråga efter vägbeskrivning som vi fick reda på att vi skulle resa över halva Sverige ner till Karlskrona!
Efter en hel dag i bil uppdagades det att vi skulle bo på Örloggsfartyget Karlskrona, Sveriges största militära Fartyg. Jag har ju bott på lite olika förläggningar lite här och var så det var lite bekanta miljöer för mig, men många andra deltagare såg lite chockade ut.

HMS Karlskrona

Vi fick lite säkerhetsgenomgång och briefing om fartyget och dess historia och uppdrag samtidigt som vi fick vårat första vettiga mål mat i hela produktionen, Pyttipanna. Det märktes på maten att dom som jobbar i köket på en sån här båt vet vad dom gör och när vi sen fick reda på att kvinnan som styrde i köket har tävlat i Matlagnings-OS så blev vi inte så förvånade.
Vi började vid det här laget förstå att utmaningen skulle ske ombord på fartyget, men vi hade ingen aning om vad som komma skulle...

Revelj följande morgon var obarmhärtigt tidigt, som vanligt i det militära, och vi vallades runt som en skock nyvakna får mellan duschar, frukost, möten och mer säkerhetsgenomgångar. Ju vaknare vi blev, desto mer nyfikna, förväntansfulla och spända blev vi. Vi spelade in massa scener när vi åkte stridsbåt 90 (jämförbart med att åka bergådalbana felvriden i 15 minuter, lite gröna ansikten blev det) och sen ytterligare en massa scener på helikopterdäck när juryn anlände. 

Per Moberg, nyss influgen från sibirien...

Efter allt ståhej så samlades vi i köket och då började det smälta in att vi skulle laga mat till 60+ pers, i ett obekant kök, på ett fartyg, med personer man aldrig lagat mat med tidigare, två rätter, baka bröd, under full stridsövning...
Just ja, köket är avsett för 4-5 personer och vi var 16-20 pers...
...och allting skulle tillagas i ugn...
...på 3 timmar...
Mission Impossible anyone?

Det känndes nästan som om utmaningen var gjord för att vi skulle misslyckas spektakulärt och få en massa skit, men döm av vår förvåning när vi lassade upp lammstek med pommes bolangere, rödvinssås (från scratch), fyllda gratinerade tomater, rotsaks-garnityr, nybakt bröd samt chokladkaka med chokladganache och hallonsås till efterrätt, för 60+ pers!
Juryn såg upprikitgt förvånad ut när vi serverade dom jävligt god stabil mat och det känndes så jävla skönt att bara titta på producenter, jury och crew och tänka: "suck it! you can't break us!".

Sveriges Mästerkock - bakom kulisserna

Som ni kanske vet så var jag med i Sveriges Mästerkock 2012. Jag har försökt undvika att blogga om detta då medier är ganska snabba på att feltolka och kommentera såna saker och jag ville inte pajja någons upplevelse eller relationen till någon i programmet. Nu när alla avsnitt har sänts så kommer jag definitvt att berätta lite mer om min medverkan och alla roliga, tråkiga, spännande stunder.

Burmesisk curry, riktigt gott!

För dom som inte vet så går uttagningsprocessen till på det sättet att man först fyller i ett ganska omfattande formulär på TV4s hemsida, sen väljs ett antal ut och snälla castingpersoner ringer runt och intervjuar och ställer massa knepiga frågor. Om dom tycker att du lät trevlig och svarade bra på frågorna så blir du utvald till att komma på "kall audition", vilket innebär att du kommer dit med en färdiglagad rätt som serveras kall. Den avsmakas av ett antal personer som dessutom ställer massa frågor och kollar hur bra du är IRL.
Dom personer som går vidare från kallaudition fick snällt gå hem och vänta på ett telefonsamtal för att veta om man hade gått vidare till "varm audition", matlagning på plats och grillning av juryn...läskigt.
På varm audition så hade man 40min +5min framför juryn att laga en rätt från scratch och du blev dessutom intervjuad under tiden. Om sen juryn gillade din mat, så gick du vidare till slututtagningen i Gävle där 38 deltagare skulle bli 14...

Mitt tävlingsnummer i Göteborg, anade då att det kanske skulle gå vägen =)

Det gick som bekant lite svajjigt för mig, jag halkade lite snöpligt på mållinjen varje gång och fick köra alla utmaningarna. Mitt stora problem var att jag var alldeles för nogrann. Jag lyckade ta mig vidare på att baka en banan/kanel/choklad cupcake med citron/cremecheese frosting och ingen var mer förvånad än mig =)
Känslan när man sen fick reda på att man hade gått vidare var så jävla skön! Jag har inte vunnit speciellt mycket i mitt liv och jag har haft en del motgångar i min uppväxt, men nu kändes det lite som att Karman började betala tillbaka. 

Simon, en jävligt trevlig kille som gillade att plåga mig med en massa frågor på intervjuerna, aka "synkarna".

En sak var lite intressant i Gävle. När vi inte filmades så satt vi i en matsal vid en massa runda bord och snackade skit. Vi sattes oss lite som vi ville men det slumpade sig så att vid mitt bord så satt nästan samtliga killar som gick vidare till Stockholm. Vi kallade lite skämtsamt bordet för "vinnarbordet" vilket senare visade sig vara ganska sant.

Några av grabbarna från "vinnarbordet"

En sak jag reflekterade över var att alla i produktionen, deltagare och arbetare, var så jävla trevliga. Man kände sig omhändertagen vilket var ganska skönt (tack Ingela och Sarah) och det fick mig att vilja göra mer TV. Nu såg vi säkert bara en bråkdel av allting som pågick, men det känndes ganska skönt mitt i all nervositet.
En sak som däremot var överaskande och chockerande dåligt var maten som serverades. Det var faktiskt sämre än den sämsta skolmaten jag någonsin ätit. Jag är inte så kräsen när det kommer till mat, men när man börjar slå vad om på vilket sätt dom tänker servera resterna från gårdagen, så är någonting fel. Vi började göra Dagobertmackor från Hotellets frukostbuffé som vi sen tog med oss och levde på =)

Backstage där vi satt och väntade och väntade och väntade... även kallat Fritzl's håla.

Ellie och Marco. Jag vet inte vad hennes titel var, men det var hon som styrde och ställde under inspelningarna med en sammetslen järnhand =)

Sarah, en av våra "skötare" som vallade oss dit vi skulle och tog hand om oss när vi behövde det. Så jävla trevlig tjej!

Så här kunde det se ut på inspelningarna.

Juryns chillout

Episk Marco på Stridsbåt 90 med örloggsfartyget Karlskrona i bakgrunden.

En värdig vinnare!

Det var en av dom mest lärorika, spännande, påfrestande, underbara utmaningarna i mitt liv och jag är väldigt tacksam för att jag fick vara med. Att jag sen har fått en massa bra vänner var en väldigt välkommen bonus.

Pöss på er! =)

Catering - min favorithobby

Det händer rätt så ofta att jag åtar mig cateringuppdrag, det kan vara bröllop, firmafester, jubiléum, evenemang eller bara trevliga hemmakvällar. För mig är det här den ultimata utmaningen och ett sätt att få utlopp för mitt förträngda behov att öppna en restaurang. Att göra cateringuppdrag passar dessutom mig som person och mitt sätt att arbeta. Jag är en projektmänniska, jag gillar att starta projekt och sen slutföra dom, det är då jag mår som bäst. Projekt som man startar och sen måste driva utan något egentligt mål eller slutpunkt funkar inte lika bra. Kanske därför jag inte har startat restaurang än trots alla underbara idéer jag har.

Bröllop gillar jag nästa mest att göra. Det känns så kul och hedrande att få vara med och bidra till någons speciella dag. Självklart tar jag betalt för mina tjänster, men jag brukar vara lite snällare än när jag fakturerar företag för firmafester =)
Jag gör alltid en skräddarsydd meny för alla tillfällen så att den ska passa bröllopets tema och stämning, inte tvärtom. Jag ser middagen som en del i hela upplevelsen så jag vill liksom inte att den ska sticka ut på ett negativt sätt utan snarare smälta ihop och komplettera evenemanget. Det gör jag iofs på olika sätt med alla cateringuppdrag jag tar på mig när jag tänker efter.
Jag brukar göra så att jag skickar ett litet frågeformulär till brudparet med frågor som:

• Vilken är din favoriträtt?
• Vilken är din skräpmatsfavorit?
• Vilket är ditt favoritresmål?
• Vilket är ditt drömresmål?
• Fläsk, nöt, lamm, köttfärs, kyckling, fisk eller skaldjur?
• Buffé eller bordsservering?
• 2, 3, 4 eller 5 rätters meny?
• Bröllopstårta eller inte?
• Tema på bröllopet?

Sen lägger jag fram ett par förslag på menyer baserat på svaren. På ett bröllop ledde svaren till förrättsbuffé med olika sorters sallad och kallskuret, grillbuffé till huvudrätt med olika sorters grillat kött med tillbehör och Spettekaka som efterrätt. På ett annat bröllop ledde till bordsservering med italiensk antipasto till förrätt,

Självklart serverat med nybakt bröd och lite sallad 

baconlindad fylld fläskfilé med rödvinssky, hasselbackspotatis, sirapsglaserad brysselkål och smör & citronslungade morötter till huvudrätt. Jag hann tyvärr inte ta någon bra bild på huvudrätten med kött, men jag har en här på den egetariska varianten:

Hasselbackspotatis, fylld portobello med paermesantäcke, sirapsglaserad brysselkål, citron & smörslungade morötter med persilja och en krämig trattkantarellsås med cognac.

Till efterrätt ville bruparet ha bröllopstårta, så vi såg till att baka en lite snabbt...och med lite snabbt kan man säga att processen tog två dagar =)

Dagen innan gjorde jag tårtbottnarna och fyllningen. Det blev en del skålar att slicka till Therése förtjusning =)

Botten, fyllning och första stegen gjordes dagen innan och på dagen D så gjorde vi resten. Egentligen borde vi ha gjort tårtan en dag tidigare, men jag hade precis kommit hem från att ha åkt ur Sveriges Mästerkock så vi hade lite knappt med tid.

Skär till strukturpelare som bär upp varje tårtplan.

Det funkade funkade ändå ganska bra och eftersom temat på bröllopet var frost så försökte vi matcha det så bra som möjligt:

Blev ganska bra till slut och för att vara min första bröllopstårta så är jag helt nöjd.

Brudparet och hela sällskapet var väldigt nöjda och det är det som gör det så kul att göra såna här saker. Man får liksom en "instant gratification", en omedelbar tillfredställelse. Dels av att man har avslutat ett lyckat projekt, men också från alla komplimanger och även vetskapen att man har hjälpt till att göra någons dag väldigt speciell.

En enkel skål med nudlar

Kung Bore har tydligen bestämmt sig för att hämnas på alla bortklemade nordbor som i åratal blivit bortskämda av golfströmmen. Vi ligger ändå på samma breddgrad som Moskva, staden som många arméer har försökt inta men misslyckats för att dom frös fast på vägen. Jag ser fortfarande optimister som går omkring i kortkort och hoodies, men det naturliga uvalet lär väl ta hand om dom snart.

När jag är lite frusen och behöver någonting varmt och det snabbt, så gräver jag i skafferiet efter nudelpaketet.

När jag köper nudlar så går inte jag till ICA och köper billiga skitnudlar som inte smakar någonting annat än salt, pappersmassa och skumt, utan jag går till närmsta asiatiska butik och letar efter roliga nudlar. Det finns en väldigt bra butik på Östra Hamngatan i Gbg, mitt emot Åhléns. Det är ganska litet och trångt, men dom har verkligen nästan allt.

  

Det är sällan som det står namn och smak på engelska, så man får helt enkelt leka detektiv. Oftast så finns det en bild på förpackningarna där man kan lista ut vilken typ av djur nudlarna får sin smak från, sen kan man kolla efter andra ledtrådar. Är det chillifrukter på bilden så är nudlarna antagligen starka (dom flesta nudlar är faktiskt starka i olika grad, men bli inte rädd), står det Kimchi så är dom väldigt starka, om du känner på förpackningen och känner en lite större påse med krämigt innehåll så är det oftast en kryddpasta vilket innebär att nudlarna kommer bli goda, står det nong shim (koreansk tillverkare) så betyder det att nudlarna är lite tjockare, spänstigare och godare. Det händer att det finns en glad man på förpackningarna och då är det oftast en kändis som rekomenderar nudlarna, oftast av en bra anledning.

Jag brukar köpa på mig ett gäng olika och leka nudel-roulette och spara förpackningarna till dom nudlar som var godast. 

Glad man, Kimchi, chilli...awesome!

Nu till en av dom viktigare sakerna med nudlar, man ska inte koka dom!

Gör bara så här istället:

1. Koka upp vatten på valfritt sätt.

2. Hitta en djup skål, tallrik eller plastburk med lock som kan innehålla minst 6dl vätska. Om du äter nudlarna med pinnar och sörplar som man ska göra så behöver kärlet kunna innehålla hela "nudelkakan" utan att den bryts sönder. Om du hellre äter allt med sked så är det bara att öppna förpackningen, ta ut kryddpåsarna och bryta sönder nudelkakan i mindre delar i förpackningen.

Billigt och praktiskt

3. Lägg i nudlarna i kärlet och häll över alla kryddpåsars innehåll.

4. Häll på kokande vatten, brukar vara runt 4-5dl, och rör om snabbt så att kryddorna löser sig.

Lägg på ett lock eller någonting annat som gör att kärlet blir tillslutet. Det är här jag kan rekomendera en plastburk då locket sitter tätt vilket ger bättre resultat.

5. Låt nudlarna ångkoka i 3-5 minuter beroende på typ och hur du vill ha konsistensen. Jag brukar köra 3 minuter på vanliga nudlar och 5 minuter på nong shim nudlar.

ta av lock, rör om, häll eventuellt över till annan tallrik och avnjut.

Wokade Udon nudlar med sesamsmak

En relativt enkel rätt som går ganska snabbt att slänga ihop. Grönsakerna går att byta ut mot andra om man vill, men jag gillar dom lite krispiga bönorna och knapriga moroten, dom blir en trevlig kontrast till dom mjuka fluffiga nudlarna. Försök att få tag på de flesta av ingredienserna i en asitaisk butik om det finns någon i närheten.

Wokade Udon-Nudlar med Sesamsmak

2 portioner

400g färska udon nudlar (finns i välsorterade matbutiker eller i asiatiska butiker)

200g väldigt tunt skivat nötkött (entrecote, högrev, fransyska eller lövbiff)

½ tunt skivad gul lök

100g haricot vertes

½ morot

1 finhackad vitlöksklyfta

2 tsk rostade sesamfrön

2 tsk ljus soja

1 tsk mörk soja

2 msk oystersauce

(2 tsk Shao Xing vin eller torr sherry)

2 tsk sesamolja

2 tsk neutral olja

salt & vitpeppar

1. Förbered allting först, det är det absolut vikigaste när man ska woka. Hacka allting, rosta sesamfröna, förväll bönorna någon minut i kokande vatten, koka nudlarna ett par minuter bara.

2. Sätt woken på högsta värmen, alltid högsta värmen. Häll i hälften av båda oljorna, vänta lite så att det hinner bli varmt igen. Lägg i köttet och rör om medans det steker, du behöver inte oroa dig för att det inte ska bli genomstekt, det är bara bra om det inte blir helt genomstekt. Salta och peppra när köttet börjar se brynt ut, gör du det innan så släpper köttet massa vätska och blir kokat istället. Häll i en skål och ställ åt sidan så länge.

3. Häll i resten av oljorna, vänta lite och ha sen i alla grönsaker. Låt dom få lite färg medans du rör om.

4. När grönsakerna har blivit lite brynta, men fortfarande är lite knapriga, så häller du tillbaka köttet med alla safter i woken. Häll sen på sojorna, oystersaucen (och vinet) och låt dom koka in lite.

5. Häll på nudlarna och låt såsen absorberas lite av dom så att det inte är så mycket sås kvar i woken. Skulle det vara för torrt kan du bara hälla på lite varmt vatten.

6. Häll upp i skålar och strö över dom rostade sesamfröna. Om ni vill göra rätten för flera personer så tänk på att göra det i omgångar, gör inte allting i samma wok, det blir inte samma sak.

Fukon

Lovade att jag skulle lägga upp den här modellen efter en föreläsning jag höll på Prolog rörande storkök på lajv.

Burek, Pita, Gibanica - Samma sak, olika namn

Jag är uppväxt på den här rätten och det är en stapelvara på alla juggefester jag nånsin varit på. Den finns lite överallt i medelhavsregionen och alla länder hävdar att rätten kommer från dom. Självklart kommer den från Serbien, alla andra har fel =)(Egentligen kommer den från en turkisk bagare, Mehmed Oğlu, som satte upp shop i  Niš i Serbien 1498, men det pratar vi inte om)

Köp ingen jävla fetaost från arla eller nått Lidl-skit, köp riktig feta från bulgarien eller nått, dom där metallrören som man brukar se på välsorterade butiker eller i närmsta orientlivs. Det finns även fetaost från Tyskland och Danmark i 500g tetrapack, den är ganska bra också till den här rätten. Den är skit i sallader för den är alldeles för krämig, men det funkar här och i såser och röror.

1 paket filodeg, inte jufka, då blir det något annat (500g)
500g fetaost
500g keso
3 ägg
2-3 dl mjölk
salt och peppar1-2tsk vegeta
mjölk och olja till pensling

1. Mosa ner fetaosten i en bunke. Rör i resten av ingredienserna och rör om ordentligt.
2. Pensla en långpanna eller stor plåt med olja. Börja med att lägga 2 lager filodeg, sen fyllning, sen 2 lager filodeg. Pensla med mjölk, lägg på fyllning, lägg på 2 lager filodeg, pensla med olja, lägg på fyllning, lägg på 2 lager filodeg, pensla med mjölk osv. Det blir typ 5 lager med fyllning. Sista lagret ska vara 2 lager filodeg som först penslas med mjölk och sen med olja.
3. Grädda i 175 grader i 40 minuter. Täck över med folie om den blir för brun. Låt den sen svalna och skär i rutor. Den är god både varm och kall.

Tacofisk - lite fusk i vardagen

Det här är ett sånt recept som man läser och tänker ”fan, det här kan ju inte vara så gott, det är ju bara 5 ingredienser!”, men jag blev jävligt förvånad över hur gott det var när jag till slut lagade det. Servera med ris, vildrismix eller nån rispilaff. Du kan också dra på en klick gräddfil och en klick stark tacosås när du serverar.

4 port

600 g fiskfilé, t ex torsk (det funkar med frysta block, men tina den innan)

1 tsk salt

2 1/2 dl grädde

1dl tacosås, medium eller hot

2 dl riven ost

15-20 tortillachips, gärna smaksatta

1.    Sätt ugnen på 225°. Salta och vik ihop fiskfiléerna om de är tunna. Lägg dem i en smord ugnssäker form.
2.    Blanda grädde, tacosås och ost. Häll över fisken. Krossa chipsen och strö över.
3.    Stek fisken i mitten av ugnen ca 25 min. 

Visst verkar det förrädiskt enkelt?

Dillstuvade ärtor - på det Serbiska sättet

På alla juggefester så brukar min faster alltid göra dessa ärtor. Dom passar till det mesta faktiskt, men med någon form av grillat kött, klyftpotatis och sallad så har du ett ganska typiskt juggemål. Man kan koka ärtorna lite längre om man vill ha dom lite mosigare.

1 kg frysta ärtor

25g smör

1 finhackad gul lök

1 finhackad vitlöksklyfta

1 msk sött paprikapulver

1 tsk vegeta

2 msk vetemjöl

3 dl vatten

1 näve hackad färsk dill

salt och peppar

1.    Svetta löken och vitlöken på medelvärme i smöret. Häll på ärtorna och fräs under omrörning i några minuter. Strö på mjölet och kryddorna, fräs lite till och häll sen på vattnet.

2. Koka under omrörning i 7-8 minuter, stuvningen borde ha tjocknat vid det laget, annats får det reducera lite till. Rör ner dillen och servera till grillat kött, fisk eller vegetariskt.

Texas no bean Chilli - Gudarnas mat

Chilli med traditionella tillbehör som rå lök, riven ost, bönor, gräddfil och nachos.

Dom som känner mig och dom som jag har lagat mat till vet att jag är ganska självkritisk när det kommer till min egen kokkonst. Det är sällan jag är helt nöjd för det finns alltid någonting att ändra på eller någonting som inte blev så bra som jag trodde. Ibland händer det dock att jag träffar mitt i prick och gör någonting så jävla gott att jag bara kan sitta och mysa och high-fivea mig själv, igår var en sådan dag.
Jag har länge försökt att göra den perfekta Chillin, perfekt enligt min egen smaka iallafall, men aldrig riktigt lyckats. Den har antingen varit för mesig, för lik köttfärssås, för stark på fel sätt eller helt enkelt lite skum. I söndags träffade jag dock rätt, så jävla rätt att änglar sjöng, djävlar lovprisade mig och Elvis roterade av glädje i sin grav (han är död, inse fakta!). Den är ganska enkel att tillaga egentligen, men ändå rätt komplicerad att få helt rätt. Ett tag tänkte jag att jag skulle behålla mitt recept hemligt men sen kom mitt samvete och gav mig en käftsmäll så jag beslöt mig för att dela med mig av min gudagåva.

Godlike Chilli

1,5kg högrev (lite putsat, men inte helt)
3msk baconfett (rendera ur bitar av rökt sidfläsk)
3 hackade lökar
6 hackade vitlöksklyftor
1 hackad grön paprika
1 hackad röd paprika
½dl tomatpuré
salt & peppar
1msk sött rökt paprikapulver (ungerskt)
2tsk spiskummin
1msk chilipulver (den där kryddblandningen)
2,5dl starkt bryggkaffe
4tsk kakao
1 öl, Corona
4dl vatten
3 köttbuljongtärningar
3 torkade ancho-chillies
2 torkade mulato-chillies
6 torkade Guajillo-chillies
10 torkade chipotle-chillies
½dl brun farin
½dl sweet chilli sås
½lime

1. Klipp upp de torkade chillifrukterna och ta ur så mycket kärnor du kan, inte pga hettan utan mer att dom inte är så goda att tugga på. Finfördela dom lite och kör dom sen i en matberedare eller liknande tills dom är lagom malda.
2. Hacka köttet i delar som är mindre än sockerbitar. Du kan även göra grytbitar av dom och sen hacka lite med pulsfunktionen i matberedaren. Stek sen i baconfettet och lägg över i en gjutjärnsgryta. Deglacera pannan med ölen mellan varje stekning och häll i grytan.
3. Svetta grönsakerna till mjuka. Häll på tomatpurén, paprikapulvret, chilipulvret, spiskumminen och stek lite till. Deglacera med öl och häll i grytan.
4. Häll på resten utom lime och småputtra på spisen i 2½-3 timmar. Köttet ska nästan falla sönder och färgen kommer nästan att vara svart-brun med lite röd ton. Pressa i limesaften och smaka av. Är grytan för sur, ha mer socker eller sweet chilli, är den för söt, dra i mer lime, är den för besk, dra i lime och sweet chilli, är den för salt, lev med det, är den för stark, servera den med gräddfil och rikligt med mjölk att dricka till.
5. Nu kommer det viktiga, ät den inte nu! Jag vet att det känns onaturligt, men tro mig, den blir så jävla mycket godare om du väntar 1-3 dagar så att den får mogna lite i kylen. Låt den dock helst inte stå längre än 5 dagar, då blir den dålig.
6. Servera på klassiskt New York sätt med rå hackad lök, riven cheddar, hackad färsk tomat, gräddfil, nacho chips och kanske lite vildrisblandning.

Jag fick en kommentar om att det kanske kan vara lite svårt att få tag på torkad chilli, men det är det faktiskt inte, det är bara att gå till butiken på ingenjörsgatan 5 i Gbg eller gå in på deras webshop extremefood.se.
Jag var där och shoppade för några veckor sen och hittade alldeles för många goda saker.

Det finns en hel del snacks och såser som är hur goda som helst, men du behöver ha en mage av stål för att klara av vissa saker.

...Hmmm, undra om det blir gott med en smula kanel i också?...

Restaurang Silvis - palestinsk trotjänare

Jag och min flickvän Therése brukar försöka att ha en "date night" en gång i månaden där vi går på en ny restaurang och kanske går vidare till något kul. Denna gången gick vi till Silvis på Nordhemsgatan 18, en tvärgata till 2a långgatan. Restaurangen har legat där så länge jag har bott i Göteborg, så iallafall 13år typ, antagligen längre.
Det är jävligt kul att upptäcka nya restauranger och därigenom nya smaker eller recept. En hel del av det jag lärt mig genom åren har jag lärt mig genom att äta det på restaurang och sen försökt återskapa det hemma med varierande resultat. Visst, det kostar en del att gå på restaurang, men om man sparar in på bakis-pizzan eller köplunchen ett par gånger så har du råd. Dessutom är det en ganska bra första dejt eller sätt att kompensera sin partner om man har glömt någonting viktigt (förlåt Therése, det ska inte hända igen).
Jag tänkte börja recensera restauranger jag har varit på så att ni slipper ringa mig stup i kvarten och fråga =)
Nu till Recensionen:

Miljö

Hemtrevligt och murrigt.

Det är lite mycket prylar överallt, men med den lite murriga färgen i lokalen så blir helhetsintrycket ganska mysigt. Definitivt ett ställe där man kan tillbringa hela kvällen med ett kompisgäng eller dra ut på en romantisk middag med sin partner. Toaletten är behaglig om man nu skulle vilja spendera kvällen där, annars finns det även en liten bar man kan hänga i.

Servicen/Pris

Det var inget speciellt, men ändå ganska bra. Servitrisen kom ganska snabbt, både vid bordsplacering och när det var dags för notan. Inga freebies eller finesser, men som sagt helt klart godkännt. Priset får också godkännt, ungefär samma som på liknande ställen. Smårätter för 35-60kr, 10 smårätter 150:-/person, huvudrätter 190:- i snitt, men vem käkar något annat än smårätter här? Då har man ju missat poängen helt.

Maten

En väldig massa rätter, nästan problem att få plats vid bordet efter uppdukningen.

Det finns en hel del att välja på deras meny, men det man går dit för är ju helt klart deras meze...oops, jag menar ju självklart "AL MAZAT" då det är en Palestinsk restaurang (Jag klarade hela kväll utan politiskt inkorrekta skämt om självmordsbombare *gasp*). 
Som ni kanske vet så är al mazat (meze) en måltidsform där man fyller bordet med en massa smårätter och sitter och småäter lite medans man umgås som familj, kompisgäng eller terr...anova-fans. Man kan sitta och välja och vraka mellan multituden av goda smårätter, men man kan också lita på kocken och välja ett "smakpaket" med ett antal rätter. Vi var skithungriga så vi valde 14-rätters paketet.
Maten kom relativt snabbt och vi kastade över oss maten som hungriga Pac-Man monster. Vi började med att smaka allting var och en för sig och verkligen allting var gott eller skitgott, lagom syra, lagom kryddning och lite nya spännande smaker. När vi sen började demolera maten på riktigt så kom vi till en insikt: ungefär hälften av rätterna innehöll någon form av skarp syra, antingen genom yoghurt, citron eller syrning. Detta medförde att resten av smakerna försvann lite och allting smakade efter tag just surt. Allting var fortfarande gott, men jag tror dom hade tjänat bättre på att tänka på helheten när dom bestämde vilka rätter som är med i paketet. Det mesta var fräscht, men jag märkte några genvägar bland rätterna som man köper färdiga på orientlivs.
Hur som helst så var maten klart godkännd, men nästa gång tror jag vi väljer rätterna själva.
Den får 3,5 av 5 av mig. Antagligen 3 av Therése då hon hade svårt med den syrliga maten.

Som vanligt glömde vi ta en bild på maten innan vi började äta,  så bilden ovan är från deras hemsida. Så här såg det ut efter vi hade ätit iallafall =)

Inte så tråkig linssoppa

Linssoppa

Jag har ätit en del tråkiga linssoppor i mina dar, antingen lagade av mig själv när det har varit lite för mycket månad kvar i slutet av pengarna eller när man artigt petat i soppan hemma hos nån vegan-tjej man dejtade (efter några såna tjejer kom jag fram till att man inte kan lita på tjejer som inte äter bacon...). Det brukar oftast inte smaka någonting och samtidigt ha en ganska motbjudande mjölig konsistens som gör att man vill ta livet av sig pga akut mat-tristess efter ett par skedar.

Den här linssoppan är inte sån. Den har en intressant kryddig smak, varierande konsistens och är inte så gravt mjölig som andra linssoppor.

4-6 portioner

2 grovhackade gula lökar

4 tärnade potatisar

2 tärnade morötter

1msk curry

1 burk krossade tomater

2 msk tomatpuré

1 msk socker

1 liter grönsaksbuljong

2 dl sköljda röda linser

1 grovrivet skalat rött äpple

1 hackad chilifrukt (valfritt)

2 rivna vitlöksklyftor

1msk riven ingefära

skalet från en ½ apelsin, skala en lång remsa med potatisskalare

saften från ½ apelsin

½ dl jordnötssmör

salt & peppar

1.  Fräs lök och vitlök mjuk, rör i äpplet, curryn, tomatpurén och fräs lite till.
2. Häll i resten av ingredienserna och koka tills potatisen är klar.
3. Ta upp apelsinskalet innan servering. Man kan ha mer buljong om man vill ha en lite blaskigare soppa, men jag gillar soppor där man kan ställa skeden rakt upp i soppan.

Köttfärslimpa - när man inte orkar göra pannbiffar...

Ok, tänk er långt bort från skolans torra, smaklösa, gummiartade ursäkt för köttfärslimpa. Den här limpan är saftig, smakrik och hur god som helst vare sig man äter den varm med nästan vad som helst till, eller kall i tunna skivor på en macka. Det här är faktiskt receptet på den köttfärslimpan jag lagade första gallringen till Sveriges Mästerkock. Då serverades den i ett nybakt focaccia med lökchutney och coleslaw samt lite chips och syltlök till.

Jag var nog den enda som inte serverade på en tallrik

Man kan också servera köttfärslimpan i sin enkelhet med potatismos, sås och kokta grönsaker precis som dom gör i USA på "meatloaf monday". På diners i USA brukar man ha köttfärslimpa på måndag till ett lite billigare pris än de andra rätterna, för att hjälpa dom som inte har det så bra ställt.

Min version av "meatloaf monday"

8 portioner

1 finhackad lök
2 finhackade selleristjälkar
1 finhackad morot
1 finhackad grön paprika
1 finhackad vitlöksklyfta
1 msk torkad basilika
1 tsk chilipulver
1 tsk kanel
1 tsk muskotnöt
½ tsk kryddpeppar
salt och peppar
1 ½ kg blandfärs
1 ½ dl vispgrädde
½ dl ketchup
2 tsk valfri grillsås
½ tsk tabasco
1 stort lättvispat ägg
2 dl ströbröd
1-2 paket bacon

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Stek alla grönsaker tillsammans tills dom blir mjuka (10-12 min) och ha sedan i alla kryddorna.
3. Blanda grädden, ketchupen, grillsåsen, tabascon och ägget i en annan skål. Häll sedan i ströbrödet och låt det svälla i 5 min.
4. Lägg köttfärsen i en stor skål och bland i grönsakerna och ströbrödssmeten ordentligt.
5. Forma färsen till en stor limpa och lägg den i en form. Lägg baconet som ett täcke över limpan, försök att stoppa in baconet lite under limpan så att den inte krullar upp på kanterna när den gräddas. Ställ in i ugnen grädda tills den är genomstekt vilket borde ta ungefär en timme.

Fyllemat - Kvällen innan och dagen efter

Jag och några polare gick ut i fredags på klubb Power-Up på Lust, en ganska lite krog på järntorget typ. Det är en 8-bits klubb, dvs dom spelar gammal hederlig TV-spelsmusik från Nintendo- och Amiga-tiden. Det är ganska kul att sitta där med andra nördar och försöka komma ihåg vilket spel musiken hör till och sen sitta och svära över bossen/banan/kontrollerna. Det blev en helkväll som avslutades med den obligatoriska fyllematen.

Fyllematen har en vital funktion och det är att suga åt sig en del av alkoholen så att man inte blir lika bakis dan efter, men ibland hjälper inte ens ett flottigt Big King Meal...

Dagen efter vaknade jag av att mina grannar spelade Doom Metal, men jag insåg efter ett tag att det bara var i mitt huvud. Jag kröp ut i köket och hämtade en kanna vatten och bänkade mig i soffan framför datorn. Efter några avsnitt Family Guy kände jag att det nog var säkert att vistas i en vertikal ställning och gick ut i köket för att laga världens bästa bakismat, English Breakfast. Jag hade ingen svamp, potatis eller tomat, men det gick bra ändå =)

 

English breakfast

Det här med frukost är ganska intressant. Det är så olika hur det ser ut i olika länder. Jag måste nog säga att min favorit är den jag brukar äta i Thailand, enkel fried rice och lite färsk frukt. Här är lite andra frukostar man kan göra om man är lite uttråkad på fil och fingor eller limpmackor.

American pancakes - frukost "the american way"

Allting blir godare med bacon

Det finns mornar, typ söndagar, när man känner för att ta sig lite tid för att göra någonting riktigt gott till frukost/brunch. Fluffiga, matiga, Amerikanska pannkakor passar ganska bra då. Sen varierar man bara nyttigheten med vad man har för tillbehör. En dag hade jag över några polare på smaktest och vi kollade vilka olika saker som passade till. Det som stod på bordet var socker och kanelglaserade bananskivor, vaniljglass, choklad och nougatsås, drottningsylt, smör, kanel- och sockerblandat smör, lönnsirap och stekt bacon. Min favorit var bacon och lönnsirap, klassikern, eller kanske den lite enklare med bara kanel/sockersmör som smält på pannkakan. Damen i sällskapet tyckte att glaserade bananer, vaniljglass och choklad/nougatsås var godast. Själv gillar jag dom lite mer basic, bacon och lönnsirap.

Här är receptet till pannkakorna iallafall:

2,5dl vetemjöl

1msk socker

1msk bakpulver

1msk vaniljsocker

½ tsk salt

25g smält smör

2 ägg

3dl smaksatt fil

1. Blanda torrt för sig och blött för sig.

2. Blanda ner tort i vått. Rör inte för mycket.

3. Ställ in i kylen i 10 min och stek sen plättar. Svårare är det inte =)

CHEESUS! - That's a lot of cheese!

Ibland stöter man på lite kul saker i affären. Jag var ju självklart tvungen att köpa några stycken samt en tub med baconost. Inte så nyttig, men väldigt gott mellanmål =)

Podvarak - Serbisk comfortfood

Podvarak - i all sin härlighet!

Ibland blir det för mycket Thai/Viet/Kinamat och då brukar jag äta någonting som bryter helt med dom smakprofilerna. Oftast blir det någonting amerikanskt eller östeuropeiskt.

Podvarak är typ ”comfortfood” för Serber och andra östeuropéer, en sorts ugnsbakad surkål med rökt kött i olika former. Min familj brukar ha det ganska ofta på storhelger men även som tillbehör på lite större middagar. Resterna kan man värma upp och lägga mellan två skivor rostat bröd med lite ajvar på. Många har nånting emot surkål för att dom tror att det smakar surt eller ruttet på nått sätt, som surströmming, men när man sköljer av den lite och tillagar den på något sätt så blir den nästan söt. Smakblandningen av sött, syrligt, salt och rökt är jävligt god och får många östeuropéer att känna sig hemma.

1 tunt skivad lök

1kg surkål

salt och peppar

1msk sött paprikapulver (helst Ungerskt eller Serbiskt)

200g rökt fläsk i ½ cm skivor

500g Sremska eller annan kryddig korv

1. Fräs löken på medelvärme tills den blir mjuk. Rör i surkålen och kryddorna och fräs i 10-15 minuter till.
2.  Häll ner kålen i en ugnsform. Halvera korven på längden, snitta skinnet lite och skär till fläsket. Lägg fläsket och korven, med snittsidan neråt, ovanpå kålen.
3. Ställ in i ugnen på 200 grader och baka i 30-40 minuter. Man kan med fördel vända på köttet och korven en gång så att dom inte blir för krispiga. Slå in i folie om det börjar se för bränt ut.

Gott att servera med potatisklyftor och kanske lite dill- och paprikastuvade ärtor. Recept på dom kommer lite senare.